...

Minns ni när Allie säger till Noah att hon inte målar längre? Så är det just nu. Jag läser inte längre. Förr njöt jag av böcker, nu är de en källa till ångest. Bara för att jag inte läser dem.

Jag började min läskarriär vid sju års ålder, som så många andra. Det var kärlek vid första bokstaven. På lågstadiet läste jag en gång 72 böcker på en vecka. Jag levde, och lever, för ord.

Nu har min litterära utveckling stagnerat. Jag är fast i internet, och tycks inte hitta vägen ut. Bara att detta skrivs i en blogg är ironi.

Virginia Woolfs Orlando har legat på golvet vid min säng i flera veckor nu. Den har fått följa med på ett tiotal bussturer. Jag kan dock inte förmå mig att börja läsa den. Ingen annan bok heller för den delen.

Min egen bok, den som ligger i min imaginära byrålåda, ska vi inte ens tala om.