...

Minns ni när Allie säger till Noah att hon inte målar längre? Så är det just nu. Jag läser inte längre. Förr njöt jag av böcker, nu är de en källa till ångest. Bara för att jag inte läser dem.

Jag började min läskarriär vid sju års ålder, som så många andra. Det var kärlek vid första bokstaven. På lågstadiet läste jag en gång 72 böcker på en vecka. Jag levde, och lever, för ord.

Nu har min litterära utveckling stagnerat. Jag är fast i internet, och tycks inte hitta vägen ut. Bara att detta skrivs i en blogg är ironi.

Virginia Woolfs Orlando har legat på golvet vid min säng i flera veckor nu. Den har fått följa med på ett tiotal bussturer. Jag kan dock inte förmå mig att börja läsa den. Ingen annan bok heller för den delen.

Min egen bok, den som ligger i min imaginära byrålåda, ska vi inte ens tala om.

!

Jävla skit också! En väldigt het känsla väller upp inom mig just nu, jag är så frustrerad så att jag vill skrika högt. Vråla.

Jag har ägnat den senaste halvtimmen åt att skriva en väldigt onödig recension på filmtipset.se, bara för att jag har tråkigt och vill fördriva tid. Det har varit ett nöje att klura ut bra formuleringar, och när jag sedan korrekturläser försvinner allt. Borta. Gone with the wind.

Det var inte så jäkla fantastiskt bra, men det känns enormt onödigt att jag har slösat bort den sista halvtimmen. Om jag trodde att jag gjorde ingenting tidigare, så gör jag verkligen ingenting just nu. Universum hånar mig!

Jag har för mycket fritid.

...

Två värmeljus lyser i sina gröna hållare på fönsterblecket. Jag dricker vin, av ekonomiska skäl. För att de 25 kronorna som är kvar inte ska rinna ner i vasken.

Över hälften av min umgängeskrets är bortrest. Min syster, min fina vän, en annan fin vän, och en till, och imorn åker min bror. Så småningom kommer de droppa in till Sverige igen, och samtliga kommer att vara hemma i slutet av sommaren.

Till dess umgås jag med mina andra vänner. De är dock bara tre stycken, och jag hatar att jag känner att jag måste ursäkta att de inte räcker till för mig.

Jag känner mig ensam.